Kintzys kattungar bestämde sig en natt (vad annars?) att nu skall vi ut ur lilla huset. Efter att ha lagt mig på kvällen så fick jag en känsla av att en unge skulle kravla sig ut, jag hade redan sett att nyfikenheten för livet där ute lockade dom små. I min halvdvala fick jag för mig att något varmt strök mot mitt ben och kände med handen mot lilla huset i sängen, jajamän där låg en liten rackare och lurade. När jag tänkt över det lite oroliga med lösa bäbisar i sängen så bestämde jag mig för en omedelbar insats. Upp ur sängen och lyfte ner det lilla huset på golvet, då uppstod genast fler problem, jag måste vakna när min käre makes väckare ringer.
Klockan ringer och jag nästan skriker åt en sömnig man att det kan finnas kattungar runt hela golvet, nåja det blev väl lite överdrivet att alla fem skulle fara runt på golvet. En omtänksam make bad om lyse och hasade sen ut från rummet. Eftersom jag är lite senfärdig på morgonen så föll jag direkt i sömn för att sedan bli väckt av en orolig kattmamma sjungade i örat, jaja sa jag i tron att det var mera mat som stod på dagordningen. Vad som orsakade mammasynfonin fick jag se när jag böjde mig och kikade under sängkanten, där kom en liten svart kavat kille på vingliga ben med nosen riktad mot det lilla huset.
För mamma Kintzy skulle få lite frigång nu när ungarna inte gjort fler rymnings försök, så satte jag en kil under dörren och gjorde en springa så att hon skulle kunna gå och komma samtidigt som de välbyggda huskatterna Leo och Flickan inte skulle ta sig in. Vad jag totalt vid detta tillfälle glömde var Tiffy, vuxen dotter till Kintzy. Tiffy som egentligen heter S*Kintza’s Miss Black Lady och går här hemma under namnet Tiffy snöret Björklund.
Tiffys namn gör att man förstår hennes kroppsform vilken också gör att hon kommer igenom nästan vilken liten springa som helst. Efter att ha fixat dörren så tar jag en promenad med hunden och kommer tillbaka efter cirka en halvtimme. Väl inne så verkar inget ovanligt hänt så jag börjar fundera på dagens aktiviteter.
Jag noterade att Kintzy var ovanligt jamig, efter att ha sett och hört hennes klagan så bestämmer jag mig för att hon nog vill ha mer mjukmat, hon får mat och jag tänker lägga mig på sängen för att gosa med bäbbarna. Jag tar tag i lilla huset och lyfter upp det på sängen och skall just börja plocka ut de små när jag till min fasa bara ser 4 ungar. Ni skulle bara ha sett hur jag for mellan golvet och sängen i värsta brottsutrednigs hysteri, ficklampa hämtades och i stort sett allt blev belyst minst en gång. Lilla huset blev med jämna rum inspekterat och ungarna räknades gång på gång 1,2,3,4,???. Under mitt krypande kring golvet så kommer Tomas och Camilla de undrar varför jag ser så hysterisk ut, efter mitt svar kastar sig Camilla med i sökandet.
Inte en bäbis så långt ögat kunde nå och örat kunde höra, inte minsta pip ingen ledtråd. Dörren som stått lite öppen fick mig att snegla ut i hallen, kunde ungen verkligen ha krupit ut i övriga lägenheten? Vi stod som frågetecken inte minsta ledtråd hittade vi samtidigt som vi undrade vart tar en sån liten unge vägen, den kan ju inte ha gått upp i rök.
Sen det brann i vårt hus och vi flyttade till en ny lägenhet är det fortfarande ouppackade kartonger och allmänt lite rörigt hos oss vilket gjorde att fortsatt sökande tedde sig som en mardröm. Alla som vaknat ur en mardröm vet hur det känns när det inte är på riktigt så kände även jag när min hjärna kläckte en ny tanke. Kanske bäbban krypit in kuben på klösmöbeln, jag gick ner på knä och stoppade in handen för att känna efter, det enda jag kunde känna var Tiffys mjuka päls. Besviken konstaterade jag att jag kammat noll. Det trodde jag till jag fick för mig att kolla bättre i kuben och visst bakom Tiffys rygg låg en liten pälsklädd varelse, tyst och trygg.
Det stod ganska snart klart att Tiffy själv varit inne i lilla huset och helt enkelt snott en unge. Att Tiffy verkligen ville ha bäbban förstod jag redan efter en liten stund, hon gick omkring och jamade olyckligt samtidigt gick hon till kuben gång på gång för att kolla om den var tillbaka. Mitt hjärta sved av medkänsla för henne och den unge hon inte kunde få.
Nu är det således bestämt att familjen Kintzy och hennes fem pojkar flyttar in i köket och den hage som gjorts färdig för ändamålet. Jag vet nu att Kintzy och Tiffy tillsammans kommer att sköta dess små på allra bästa sätt.
För er som ännu inte känner vår djurtokiga familj vill jag berätta. Lilla huset står alltid mitt i sängen nere vid fotändan, där har alla våra kattungar fötts och bott de första 4 veckorna av sitt liv. De andra katterna och hunden är inte särskilt förtjusta eftersom dom då har sovrumsförbud, men för mig känns det tryggt att ha mina små nära, och så får det förbli.
Allt för idag / Inger
