Skrivkramp är något som författare drabbas av, jag kan väl inte räkna mig till den gruppen men lider i alla fall av åkomman.
Det händer så mycket i livet att man inte alltid hinner med att göra ens det som är kul. Jag skall börja med att berätta att både Waldemar och Alvar flyttat hemifrån, det gjorde dom så snart dom var besiktigade och fått Ok av gubben med extra örat.
Dom hittade ett mysigt hem med tjänstefolk och alla andra faciliteter man kan önska sig ( ja det tjänstefolk är väl vad vi människor ses som, ur kattens perspektiv). Herrarna bestämde sig direkt att dit ville dom flytta, båda två. Som brukligt är så valde de arbetssökande vem av chefskatten dom ville serva, Waldemar vann och flyttade direkt utan att fälla en tår.
Det nya tjänstefolket kände att dom kunde serva en till kisse så fick Alvar chansen att dela chefsposten med Waldemar. Nu lever dom i sus och dus tillsammans med Iris och Jan i ett sagohus, där de både blir älskade och omskötta vilket gör att dom ger massor av kärlek (ibland lite nervpromenader) tillbaka.
Nu återstår bara Anskar och Bertil som söker nytt boende med tjänstefolk inkluderat, under tiden gör dom allt för att pröva mig med alla sina färdigheter, är det inte en katt inom synhåll så kan man ge sig den på att bus är på gång.
Ni kanske undrar vad som hänt Hilding? Han kommer att bo kvar hemma till han blir en gammal stofil och verkligt beroende av omvårdnad. Hilding vilding kallar vi honom och han är utan överdrift den busigaste ,tjurigaste och mest krävande killen av alla fem.
Nu griper skrivkrampen mig igen och dessutom så skriker kroppen att jag har skrivit nog för denna gång.
Välkommen igen och skriv gärna i gästboken / Inger
P.s Fler bilder av kissarna kommer D.s
