Det händer så mycket i livet att man inte alltid hinner med att göra ens det som är kul. Jag skall börja med att berätta att både Waldemar och Alvar flyttat hemifrån, det gjorde dom så snart dom var besiktigade och fått Ok av gubben med extra örat.

Dom hittade ett mysigt hem med tjänstefolk och alla andra faciliteter man kan önska sig ( ja det tjänstefolk är väl vad vi människor ses som, ur kattens perspektiv). Herrarna bestämde sig direkt att dit ville dom flytta, båda två. Som brukligt är så valde de arbetssökande vem av chefskatten dom ville serva, Waldemar vann och flyttade direkt utan att fälla en tår.

Det nya tjänstefolket kände att dom kunde serva en till kisse så fick Alvar chansen att dela chefsposten med Waldemar. Nu lever dom i sus och dus tillsammans med Iris och Jan i ett sagohus, där de både blir älskade och omskötta vilket gör att dom ger massor av kärlek (ibland lite nervpromenader) tillbaka.

Nu återstår bara Anskar och Bertil som söker nytt boende med tjänstefolk inkluderat, under tiden gör dom allt för att pröva mig med alla sina färdigheter, är det inte en katt inom synhåll så kan man ge sig den på att bus är på gång.

Ni kanske undrar vad som hänt Hilding? Han kommer att bo kvar hemma till han blir en gammal stofil och verkligt beroende av omvårdnad. Hilding vilding kallar vi honom och han är utan överdrift den busigaste ,tjurigaste och mest krävande killen av alla fem.

Nu griper skrivkrampen mig igen och dessutom så skriker kroppen att jag har skrivit nog för denna gång.

Välkommen igen och skriv gärna i gästboken / Inger

P.s Fler bilder av kissarna kommer D.s

Anskar inleder med en inbjudan till skönhets visningen.

Bertil den märkta, man kan se hans röda klo om man tittar noga, enda sättet att skilja på honom och hans boror.

Waldemar, vår riktiga linslus som verkligen vet att posera.

Anskar visar här upp mer än ett huvud med vippa på, observera hans blanka vågiga päls, snygg tycker han själv.

Anskar lite butter, tyckte inte att bilden fångades i hans finaste vinkel.

Alvar tycker nog att han är snyggare än Anskar, i alla fall fotad i en mysigare pose

Bäst prova en anna pose.

Hilding vill vara den som mest representerar en Devons utseende.

Allvars bidrag till argaminen leken.

Vem bryr sig om att posera när man behöver tvätta sig anser Bertil.

Tror ni inte att jag ryms va?  Hilding i en av sina ovanliga poser.

Här berättar dom själva om äventyret

Gubben började med att lyssna på lilla hjärtat (som var ok) efter det kommer han fram med en stor spruta innehållande vaccin. Vi gissar att det nog inte är mot svininfluensan utan mot kattpest och kattsnuva. Det skall alla katter ha för att skydda sig mot elaka baciller säger vår matte hon påstår dessutom att det även gäller huskatter.

När vi trodde att det var klart för hemgång så kommer Gubben fram med en ännu större spruta och nu vart det dags för ID märkning. Vi får tydligen vårat personnummer på så sätt, ops där hade vi fel, det kallas tydligen individnummer (så säger dom då om fårens öronmärken). Det måste vara enkelt att vara mäniska, ni får ju ert på ett papper. Men! vi har fått en förklaring till orsaken. Det säjs vi kan inte prata !! mäniskor måste vara döva, vi gör inget annat än pratar, det är bara att lyssna, pratar vi inte så äter eller sover vi.

 Ja ja vi har det då bättre än ni människor, är vi medvetslösa så kan man alltid hitta vad vi heter och vart vi bor, dom kör bara en manick över kroppen och simsalabim kommer vårt nummer fram, försök att slå det ni om ni kan. Vi har dessutom fått nått slags piller som skall göra oss maskfria, vadå mask? är inte det nått som finns i jorden, vi är helsäkra på att nått sånt har i alla fall inte vi. Att sedan de andra katterna och hunden åkte på samma behandling är lite lindrande på våra tilltufsade egon.

När vi nu får chansen att berätta själva så skall vi passa på att berätta mer. Tror ni att vår Nanny (hon har tydligen kallats så av andra ungar) är riktigt nipprig? ja det tror i alla fall vi. Ni skulle bara vara här när hon går till angrepp på oss små. Hon klipper våra klor minst en gång i veckan ibland två och påstår att det är för att vi använder husfolket som nåldynor, vad hon nu kan mena med det? Vi som är så gulliga. Fortsättningvis så bänder hon upp våra gap för att titta in, det försvar hon med att vi skall vara vana att bli undersökta, undra om det var det hon menade när hon stoppade i oss maskpillret. Så avslutar hon sitt pill med att putsa våra öron, inuti! som om det inte räckte med att vi putsar oss själva, i alla fall utvändigt.

Nu avrundar vi vårt inlägg med att ge högsta betyg till alla våra vänner både dom som går på två ben och dom som har fyra, här har vi det utmärkt med mat i massor och alltid en famn att ligga i. 

P.s eller SOS nu i dagarna har vi hört att det snackas om att vi skall flytta hemifrån, vi som inte ens är 18,  men det är väl bara att vänta och se vad som händer D.s

Blöta pussar och håriga kramar från bus killarna

Nu skall vi ta det här med buspojkarna, busiga är kanske ett lindrigt ord för dessa ungars framfart.

När jag sitter vid datorn så känner jag mig som damen i filmen ”Ensam hemma” hon som stod i parken och hade duvor på både armar och huvud,. Den slitet klädda damen matade sina vänner i ur och skur, jag kan bara säga att jag lever ett liknande liv nu för tiden. Mina kläder är slitna och kroppen trött av tyngd och det breror på att killarna utsett mig till deras egna första klätterträd.

Tänk er en bild av mig sittande vid datorn klädd med kattungar, en hänger i byxorna en annan försöker få sig en tupplur balanserande på en axel och resten virvlar runt och leker på mig. Den träning jag fått genom mina tre barn är obetalbart eftersom jag nu helt lugnt kan skriva vidare, jag måste förståss ta en paus med jämna mellanrum eftersom min kropp inte tål långvarig belastning. Det är svårt att få en bild av mig och ungarna när jag inte kan fota mig själv.

 Som ni säkert förstår så är dessa krabater fruktansvärt bortskämda, som jag sitter nu är ett klart bevis på deras rang i huset.

Det lilla som finns kvar på stolen var min del att sitta på

Här används en av kattens otroliga förmågor, total avslappning

 Waldemar i djungeln

Waldemar tror att han inte syns, men det är ju meningslöst att gömma sig bakom en naken stamm.

‘

Barnbarnet Ebba skall såsa (sova) med bäbisarna, om du kikar bakom hennes hår så syns en av ungarna, de andra har just lämnat platsen.

Anskar ser oskyldigd ut och tycks säga att vi har minsan inget gjort, riva ner kuddar och filtar gör bara olydiga och det är inte vi.

Middagslur med mamma.

Även stora grabbar snuttar oavsett hur man kommer åt maten.

Nästan lika stor som mamma men måste tvättas i alla fall. 

Är det så här en riktig Devon skall se ut?  Hilding är en riktig linslus.

På återseende / Inger och killarna

Ps Skriv gärna en kommentar och ge adressen till dina vänner Ds

+

Alla pojkar lär sig att brottas redan i unga år, det gäller även dessa små 

Lille Anskar vill busa, men vem ställer upp?? 

　 

Vissa hamnar i underläge direkt….. 

 och vissa ger sig aldrig.

 

Mamma Kintzy är van och bryr sig inte nämnvärt.  

Här går Waldemar och Anskar en rond. 

Hörru! bit måttligt

 Öhh Waldemar! det där kallar jag tjuvnyp

Bara ett litet kast till så får du gå, jag hittar nog på nått annat.

 Hmm.. Sticker du ? fegis.

Nåå.. Vad skall vi göra nu då? Hilding och Anskar funderar på saken. 

Hilding vill rulla boll.

Man kan ju alltid leka med korgen…

Eller träna sig inför för det stora klöset…    

Kanske rent av utforska diskmaskinen, en apparat som gör att husse räknar oss innan han stänger luckan.

Undrar vad han tror om oss? Vi skulle väl aldrig slinka in dit och inte heller in i kylen eller ner i en handväska och vi stjäl absolut inte ost av mamma.

Att bli gosad är en sak , men…. visa magen är det verkligen ett måste? Matte har sina påhitt, bara att spela med och verka obekymrad  (Waldemar).    

Med den här bilden skall jag avsluta detta inlägg, den visar att när fotografen inte är nog snabb på avtryckaren så hinner objekten försvinna 

Om ni nu undrar vart Alvar tog vägen när allt detta utspelade sig kan jag berätta att herrn i fråga låg och sov det mesta av tiden, han var vaken en stund för att busa i korgen sen var det godnatt i lilla huset.

Lämna gärna en kommentar till mig och bloggadressen till andra intresserade.

På återseende / Inger och killarna

 Hilding vill inte se vad vågen säger utan njuter som vanligt av livets måsten.

   Waldemar vill inte vara kvar i skålen. Släpp mig jag vill ner.

         Kan man kan hoppa av?  jag provar.

                          Jag sticker nu.

Alvar är fundersam. Skall jag också dit ?

            Måste jag verkligen ?

     Jag försöker med att sura, funkar det måntro?

Okey jag ger mig väl, men jag vill verkligen inte. 

   Anskar på tur. Undrar hur man skall sitta?

               Kanske jag sätter mig såhär….

Ja ! det gick ju bra det här, men bekvämt är det inte.

   Bertil vill absolut inte vara med på bild

Kommer man sig härifrån tro?

Tja.. jag har ju sett att dom andra har vägt sig, så det är väl bara att gilla läget.

Att väga fem livliga pojkar på en liten våg och samtidigt fotografera är en svår uppgift, men som ni kan se löser det sig om man är två.

Jag lovar att nya bilder kommer och till dess får ni nöja er med min julpingla, barnbarnet Ebba 2 år.

På tal om att äta så måste jag bara lägga in bilden på Anskar när han från kanten på korgen hänger i matskålen, snacka om att allt går om man bara vill och är hungrig.

Gott nytt år på Er alla från Oss alla, på två ben 3 st och 10 st på fyra ben

 Killarna har fått namn, min dotter och svärdotter har bestämt att eftersom dom är fem av det manliga könet så skulle dom ha riktiga gammeldags namn (förlåt om du heter det). Vi börjar med första killen till vänster (svart) Anskar, Alvar, Hilding, Bertil och Waldemar.

Att vara oförskämd är inget dessa killar har svårt för, kolla in Alvar.

.

Mamma Kintzy gillar också mat     

Och Onkel Leo får klara sig på att slicka lukten efter att pojkarna ätit sitt.

Nog bilder kring mat och ätandet.

Inger

Skriv gärna en kommentar

Klart att dessa små verkar vara allt för försigkomna för sin ålder, som ni själva kan se så bor dom numera i en liten korg brevid hagen. Trots alla mina förmaningar och förklaringar om varför man som 4 veckors unge bör lyssna på matte (mamma tänker bara på mat och mata) så gör dom som dom vill.

Så nu har vi fem vilda fyra veckors ungar som ränner över hela golvet och vi har i all hast fått sätta en stor tavla i dörröpningen för att slippa hasa oss runt hela huset. Det bli massor av hål i sockarna om vi skall hasa flera veckor tidigare än vanligt, nåja dom som säljer sockar blir ju glada och husse är redan hastränad sen sovrumstiden.

Nu skall ungarna få smaka på fast föda för första gången.

Återkommer / Inger

Skriv gärna en kommentar

Inspektion av nya huset

Verkar lukta som det ska, spännande med nytt hem.

Aha så det är sådär du ser ut i dagsljus

Mums med mat efter husrundan

Vi är faktiskt trötta, höru…

Nu är ungarna 4 veckor  gamla och har utforskat mammas matskål, kikat ner i vatten skålen och varit ut i köket. Jag är inte den bästa fotografen men hoppas att jag kommer att lägga in bilder lite då och då. Ungarna har också träffat moster Tiffy, hon verkade inte vilja ha en unge sen dom flyttade, men att tvätta dom som kom ut. Nu är dom på rymmen igen så det får räcka för idag.

Trevlig helg / Inger